Slamby slámby ¾ sk. | Slambygdt 1550, Slamby 1565-1881, -bygdtt 1566 || Slambiödh 1546 T1, Slamnby 1572 M1, Slambygd 1604 Db f. Ask. ~ Då f. leden har a, icke a, är detta ett täml. Säkert intyg om att en s å d a n kons, försvunnit mellan m och b, att a-ljudet i målet skall uppträda ss. »slutet» framför m + denna kons. [1] Den bortfallna kons. torde ha varit ett p. Den akuta acc. talar här i sin mån för att f. leden en gång varit tvåstavig. Den innehåller sannol. antingen ett gammalt namn *Slampa el. *Slamp-ã på den bäck, som rinner helt nära gården och som nu kallas Store bäck, e l l e r (enl. Lidéns förslag.) ett personbinamn Slampe, som är känt från ä. no. (Lind Personbin.). I bådadera fallen är det fråga om stammen slamp- i bet:n av 'något vårdslöst, klumpigt, slafsigt o. d.'; jfr rsp. slampa, f. 'slarvig, oordentlig kvinna'; jfr även hall. (Fagered) slampa 'gå tungt och klumpigt', jämte ett motsvarande slampa, f. Lidén påpekar, att hithörande ord i sv. alltid ha en nedsättande innebörd och att detta här hör ha sin tillämpning även för det fall att det skulle vara fråga om ett bäcknamn; bäcken kan ha fått sitt namn av att den tidvis bara skvätte och slaskade och beredde vattenverksägaren förargelse genom opålitlig och otillräcklig vattentillgång (jfr nedan). Som parallell bör nämnas ett, Slumpån i Vgtl (SOÄ 5,68); L. hänvisar dessutom på ett ävenledes vgt. ånamn Slafsan (varom se nu Jungner Gudinnan Frigg 240 f.). - S. leden är sannol. bygd, knappt by; den trol. Genuina »brutna» formen -biödh talar även därför (se närmare om denna under Eskilsby s. 53). Jfr närmare under Benareby om innebörden av dessa ord.
Prep. är i. Slámby màrker; i sammansättning slámby. Åborna kallas slámbyna, best. pl.
Hemmanet är sk. av ålder; i ä. tid var det dock helt mtl, men förmedlades åtm. före 1719 till ¾ - År 1656 lagbjöd presidenten Lars Broman (burggreve i Malmö 1658, † 1667, se Berg Saml 1, 119) 5/6 i hemmanet (Db bl. 44) – detta var alltså redan kluvet – och torde i sammanhang därmed ha blivit ägare till denna hemmansdel. – Åborna i S. fingo 1753 tillåtelse att i bäcken på sina ägor uppföra en husbehovskvarn (Db bl. 84). Någon såg omtalas icke i protokollet över rannsakningen rörande sågarna 1797 (Db). Icke häller någon kvarn upptages i förteckningen 1825 (Jb); men den här ovanligt tillförlitliga ortstraditionen vet berätta, att kvarnen dessförinnan måst borttagas av brist på »vatt(en)s-öke» vàsóke, d.v.s. vattenkraft. Ännu kan bäcken dock dåna väldigt vid stark flod. – Man uppgav likadeles på orten, att klyvningen av hemmanet tidigare fortskridit därhän, att det en tid funnits icke mindre än fem bönder, men att farfadern till nuv. ägaren av den norra gården köpt alla lotterna och förenat dem till en gård. Efter dennes död skall denna åter ha delats. – Storskifte på inägorna förrättades 1780, laga skifte på inägorna 1844-45.
Hemmansdelar:
På hemmanet funnos till helt nyligen två bönder, vilkas gårdar sedan gammalt benämns Där framme i Slamby dar fràme i sl. Och Där nord i Sl. Dae nord sl. Namnen äro givna med utgångspunkt från gamla landsvägen, som 1825 avlöstes av den nya utmed sjön. Den förra gårdens ägdes nu efter bondens död av grosshandl. C. W. Lindegren i Göteborg.
Torp och lägenheter:
Om S.s del i upptagandes av torpet Hultebacken se under Bårhult (s. 51).
[1] Det är dock kanske i och för sig möjligt, att m jämte s. ledens b kunnat ha samma verkan. Av de många västsv. Ramberget (av vilka ett ligger inom socknen), äro åtm. ett par antecknade med uttalet a (SOÄ 13, 124, 133).